Tillsammans är vi starka
Publicerat: mars 7, 2015 Sparat under: Det är vi som bloggar! 7 kommentarer
Kvinnor med psykisk ohälsa är i högre grad utsatta för våld och sexövergrepp än kvinnor i befolkningen i övrigt. Det visade forskaren Anita Bengtsson-Tops i undersökningen Vi är många som gjordes på uppdrag av RSMH 2004.
Men trots att rapporten har några år på nacken gäller den fortfarande. Nationellt Centrum för kvinnofrid, NCK, kom fram till samma sak i sin senaste rapport Våld och hälsa från 2014. Och i rapporten Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning visar de att kvinnor med psykossjukdomar är särskilt utsatta för sexövergrepp. De tar upp en studie med 99 kvinnor med psykossjukdom. Av dessa hade 30 procent blivit utsatta för våldtäkt, varav 10 procent under det senaste året. Det är att jämföra med 20 procent av kvinnorna i övriga befolkningen, varav 0,8 procent under senaste året. Det låter alltså som att många i denna grupp kan ha blivit utsatta för våldtäkt upprepade gånger.
Vi måste belysa dessa fakta och diskutera i vår bekantskapskrets och i media. Ska det vara så här? Vad kan vi göra mer? Hur skyddar vi och stöttar våra döttrar, mödrar och våra kompisar? I allt detta är det positivt att Socialstyrelsen nyligen kom ut med vägledning där de rekommenderar att personalen ska tillfråga att alla kvinnor som söker psykiatrisk vård om de har blivit utsatta för våld.
För det finns personer som passar på att utnyttja människor som är svaga. Samhället måste se till att skydda oss från dessa. Den som redan har blivit utsatt behöver bättre vård och även förövaren behöver bättre vård för att minska risken för att denne utför nya övergrepp.
I dag har var fjärde människa psykisk ohälsa i befolkningen. Av dessa är varannan en kvinna. Det betyder att det oftare är kvinnor som har psykisk ohälsa. Det finns skäl. Vi tjänar mindre, vi har påtvingad deltid, mindre makt över vår kropp, vår hälsa och vår omgivning. I mina drömmars värld är en kvinna och en man lika värda.
Det gäller att vägra vara offer. Ta tag i ditt liv. Du är en värdefull kvinna i samhället. Sträck på dig, säg nej och sök stöd!
Vi behöver varandra för att bli starkare. Därför är de kvinnogrupper som finns inom RSMH så viktiga och behöver utvecklas och bli ännu fler.
/Anne-Sofie Höij
Från redaktören: Tips för fortsatt läsning från Nationellt Centrum för Kvinnofrid, NCK:
1) Har du själv blivit utsatt för våld? Då kan du ringa Nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen www.kvinnofridslinjen.se. Linjen är öppen även för män.
2) ”Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen” – kapitel 18 och 19 tar upp våld och psykiska symtom/psykiatrin. I rapporten finns också mycket generell information om hur frågor om våld kan ställas och varför det är viktigt att hitta de personer som utsatts för våld:
2) Hur kan vårdpersonalen ställa frågan om våld på bäst sätt? NCK har tagit fram åtta korta filmer med ett tillhörande material, en av dessa filmer handlar just om psykiatrin:
3) NCK har också en webbaserade kunskapsbank (www.nck.uu.se/kunskapsbanken) där alla NCK:s rapporter finns samlade, tillsammans med mycket annan information och fakta.
RSMH-bloggen 
Finns det kvinnogrupper inom RSMH?
Varför har jagvaldrig sett info om det?
Var finns de?
Hej.
Tack för denna blogg som är så underbar, läser alla inlägg.
Ju, apropå jämställdhet om kvinnor och de traumatiska händelser som slet omkring, jag kan relatera detta till mig, som minoritet i Sveriges befolkning.
Har känt mig utsatt som det är för en kvinna, fast som invandrare. Det är tuff att vara kristen, ha bra inkomst, ha 100 samlade goda gärningar och kompisar som ser bra ut.
Alla män i samhället, har det inte lätt, speciellt de unga invandrare som är svår stämplad som kriminella. Tyvärr så är kvinnan inte lika respekterad som en vit man. Därför uppmanar jag er att söka Jesus.
Gud har gjort så mycket för mig, den bitterhet i mig, dör långsamt. Den känslan för att hämnas, försvinner. Kalla det mirakel eller KBT terapi, men ni ska veta att det funkar för mig.
Att tänka positiv är en konst, man får hitta sina vägar, absolut. Tack RSMH för alla inlägg ni skriver, ni inspirerar verkligen, att leva vidare. Tusen tack.
-Johan Castellon
Hva mener du med ”vägra vara offer”? Det er det da ingen som vil være. Overgrep er overgriperens skyld, ikke offerets. Ikke driv med victim-blaming!
Sigrun, Tack för din kommentar! Så här menade jag:
Man är ett offer faktiskt, teoretisk och praktiskt. Man är inte ansvarig för övergreppet. Det är förövaren som har njutit att utöva våldet. Det är förövarens ansvar att övergreppet har skett, oavsett vilka omständigheter denna skyller på. I ett demokratiskt samhälle ska en kvinna kunna gå ut spritt språngande naken vilken tid på dygnet som helst, ha juveler på sig och vara trygg.
Vi måste sluta att se det som självklart att kvinnor och barn ska vara offer. Vi är lika mycket värda som männen. Vi ska inte tillåta våld, förtryck och hot mot oss. Vare sig i teorin eller i praktiken. I denna mansvärld vi lever i är kvinnan och barnen mindre värda och vi är alltid rädda. Och har skäl till det.
Man ska inte skämmas för att ha blivit utsatt för övergrepp, man ska inte skuldbelägga sig själv eller förakta sig själv. Det är det jag menar med att vägra vara offer. Skulden ska ligga på förövaren och samhället som tycker det är självklart att kvinnor och barn inte är lika mycket värda som män.
/Anne-Sofie Höij
Dersom man går ute naken (utenom på en naturiststrand), blir man hentet av politiet, uansett hvilket kjønn man har.
Du skriver: ”Vi måste sluta att se det som självklart att kvinnor och barn ska vara offer. ” Hvem er ”vi” som ser det som selvsagt at kvinner og barn skal utsettes for overgrep? Det fleste av oss mennesker er motstandere av overgrep. Hvem er det som ikke mener det, og som derfor ”måste sluta”?
Hva mener du med ” Vi är lika mycket värda som männen” i neste setning? Vi som er ofre (i mitt tilfelle for vold og overgrep, mens andre er ofre for terror, ran, naturkatastrofer m.m.), er uansett kjønn like mye verdt som andre mennesker. Det er ingen som har sagt at ofre er mindre verdt enn andre.
At ofre kan slite med skyldfølelse, slik f.eks. en del ofre for terror gjør, eller skamfølelse etter overgrep, er ikke noe de kan noe for. En psykisk helseblogg bør godta at mennesker sliter med ulike vonde følelser. I stedet for å formane og si at de ”ikke skal” føle på en bestemt måte, burde flere få god traumehjelp.
Ellers må jeg få minne om at også gutter og menn er voldsofre. Mødre bruker vold mot barn av begge kjønn, og de begår incest mot gutter. Voksne menn blir også utsatt for vold og voldtekt.
Som ett av många våldsoffer för pedofiler och grovt våld vet jag tyvärr att man känner skuld och skam för att man har haft otur. Det ska man inte behöva göra. För det är helt förövarens ansvar att den har gjort övergreppen. Jag har hatat, föraktat och skadat mig själv under årtionden. Jag har isolerat mig, låst in mig för att ingen skulle se mig. Jag har aldrig helt kunnat njuta av beröring av en man. Jag har inte kunnat lära mina döttrar att lita på en man eftersom jag inte kan det. Och det har jag skämts för och skuldbelagts för av omgivningen, av män som säger sig inte vara farliga. Samtidigt när de talar om övergrepp hänvisar de alltid till offrens klädsel och man skulle inte ha varit där man var. Trots att de själva anser sig att ha rätt att gå vart de vill i samhället.
Det finns en gammal tradition att man har sig själv att skylla om man är opassande klädd, om man är ung. Om man är naiv och litar på någon och om man är ute sent på kvällen eller natten. Det är falskt och orättvist. Vi har inget civiliserat samhälle så länge övergreppen fortsätter och vi skuldbeläggs vi som är offer. Så sluta skuldbeläggs dig själv. Motverka terrorn. du är värdefull och fullvärdig.
Jag håller helt med om att traumahjälpen i dag finns i alldeles för liten mån och att vården inte utbildar tillräckligt med personal i traumabearbetning.
Nytt i Sverige är att man ska fråga kvinnor som söker psykiatrisk vård om de utsatts för våld, och få hjälp att bearbeta detta. Tidigare fakta visar att vi är väldigt många som utsatts för våld. Det behöver förbättras. Håller helt med dig.
Vi måste stödja varandra och tydliggöra att vi inte frivilligt har valt att bli offer. Vi måste älska oss själva och respektera varandra även om inte förövaren gjorde det, annars blir vi offer igen.
Själv har jag fått hjälp i terapi och gått vidare med KBT och mindfulness. Använder mig dagligen av det jag lärt mig. I svaga stunder föraktar jag mig själv fortfarande och låser in mig. Men jag vägrar att skämmas. Det har hjälpt mig.
Självklart vet jag att också barn, unga män och män som är ensamma på fel plats kan utsättas för våld och våldtäkt. Det är säkert många fler än vad vi tror. Men det är vanligast att våldsoffer är ett barn eller en kvinna.
Personalen inom psykiatrin tycker att jag är förvånansvärt frisk i dag. Jag vågar sitta på min uteplats och sola och gå ut och gå de flesta dagar av året.
Min kamp är min kamp för upprättelse. Din kamp är din kamp för upprättelse. Vi blir starkare tillsammans om vi stödjer varandra och var och en. Kampen pågår varje dag. Lycka till!
/Anne-Sofie
Hej Ann-Sofie
Wow, det är så jag tänker och det är så jag uppmanar folk o tänka till. Bidrar folk med positiva bilder såsom ”du är värdefull” eller ”ge aldrig upp”.
Har fått massa följare och det är ett tecken på att samhället behöver hjälp.
Fortfarande, 2015 har vi folk som beter sig som åsnor o hyllar nazismen som om den vore religion.
Tyvärr, dem som lider eller är på väg till psykos avbrott, väljer vara syndabockar, jag menar folk som blir upprörd se andra, bli diskriminerade och våldtäkts på olika sätt.
Sorgligt ibland o sörja med dem med eftersom man själv är inte stark. Själv lägger jag mitt liv åt Jesus och med det menar jag att vi som står utanför kyrka, bidrar med goda gärningar så att samhället blir rikare och bli mindre patriarkat.
-Johan