Sahlgrenska tar steget fullt ut
Publicerat: december 10, 2012 Sparat under: Biologiskt synsätt, Hannes Qvarfordt, Vårdplatser 8 kommentarer
Här på Sveriges framsida – som också kan beskrivas som psykiatrins baksida (Valiumkusten m.m.) – tycks man nu ha tagit steget fullt ut mot en helt biologiserad psykvård. Det har funnits många tecken de senaste åren, och vid två möten i det brukarråd där jag deltar har ordföranden/sjukvårdsrepresentanten tydligt deklarerat, att ”vi befinner oss i en medicinsk verksamhet som bygger på naturvetenskap, och vi måste hålla oss till evidensbaserade behandlingsmetoder”. Att psykiatri egentligen är en beteendevetenskap, och att ”evidensen” i sådan vetenskap i princip alltid grundar sig i subjektiva tolkningar, har man med en enkel, språklig manöver suddat bort. Likaså att ”evidens”, enligt Socialstyrelsens normer, står på de tre benen (1) bästa tillgängliga forskning, (2) professionens erfarenhet och (3) brukarnas erfarenhet och önskemål.
Jag skall ge några exempel på biologiseringens konsekvenser:
Ökat förmynderi och ”expertvälde”
I en biopsykiatrisk vårdmodell är läkare och personal ”experter” på den ”sjukdom” patienten lider av. Brukaren hamnar per automatik i underläge, som ”lekman” i fråga om sin egen ohälsa. I det socialpsykiatriska perspektivet möts i stället två jämbördiga individer (subjekt) i ett samtal om vad som i grunden är allmänmänskliga krisreaktioner. Brukaren blir ”experten” på sin egen situation, medan behandlaren blir katalysatorn för att locka fram och härbärgera de upplevelser och händelser, som kan ha skapat ohälsan.
Ökad subspecialisering
Självklart är det bra om vårdpersonalen har goda kunskaper om de olika symptombilder som förekommer. Kanske är det t.o.m. motiverat, att viss personal har specialiserad kunskap i särskilt karaktäristiska syndrom. Samtidigt är det ett faktum, att all psykisk ohälsa har många gemensamma drag, att symptombilderna gränslöst lappar över varandra och att symptombilden hos den enskilda individen ofta varierar över tid. Vid psykisk ohälsa kan man därför inte, som vid kroppslig sjukdom, hävda att man har med skarpt avgränsbara ”sjukdomar” eller ”diagnoser” att göra. Ändå är det med just en sådan biologiserad ”sjukdomslära” man motiverar subspecialiseringen!
Ökad centralisering
Många, lokalt placerade och ändå subspecialiserade mottagningar skulle kräva långt större resurser än vården har till förfogande. Man tvingas då väga geografisk tillgänglighet mot specialisering, och i den matchen prioriterar Göteborgspsykiatrin nu alltså den biologiserade specialiseringen, med påföljd att lokala mottagningar läggs ned. Resvägarna till stora, centrala enheter ökar påtagligt för psykiskt bräckliga människor.
Försämrad behandlingskontinuitet
Sahlgrenska Universitetssjukhuset organiserar nu psykiatrin med kroppssjukvården som förebild. Det innebär att personal och mottagningar delas in efter sina ”expertfunktioner”. Konkret handlar det dels om olika, specialiserade mottagningar och dels om en uppdelning efter ohälsans allvarlighetsgrad. Patienter med ”lättare ohälsa” eller med ”stabilt tillstånd” hänvisas till primärvården (vårdcentralerna), som inte alls har resurser att svara mot behoven. De patienter som finns kvar i specialistvården tvingas upprätthålla sina kontakter via en nystartad telefonsluss, ”Kontaktpunkt Psykiatri”, som, trots att den inte bedriver någon som helst behandlingsverksamhet, själv förväntas klara 80 procent av de inkommande ärendena.
Resultatet av denna uppstyckning av verksamheten blir att patienterna aldrig kan räkna med långsiktiga och kontinuerliga behandlingsrelationer. Dessutom riskerar de att gång på gång falla mellan stolarna, dvs. att de olika vårdenheterna bollar patienterna mellan sig, utan att ta ett helhetsansvar.
Minskade möjligheter till psykoterapi
I den pågående processen skärs med jämna mellanrum ett antal psykologtjänster bort från organisationen. Möjligheten att få samtals- eller psykoterapi, och terapiernas längd, minskar steg för steg. I slutenvården finns t.ex. snart inga psykologer kvar alls.
Med sitt brukarperspektiv, och sin mångåriga, socialpsykiatriska förankring, borde RSMH skarpt protestera mot den pågående totalbiologiseringen av psykiatrin. Den är särskilt tydlig här i västra Sverige, men den fortgår sedan minst ett par decennier i hela landet.
/Hannes Qvarfordt
RSMH-bloggen 
Johannes, det Du håller på med äe bara TRAMS OCH ÅTER TRAMS!
Den specialist-vård Västra Götalandsregionen är på Väg in i är väl Dokumenterad sedan när planerna började läggas omkring 1995 av då främst Psykiatriläkare som senare blev Verksamhetschefer, av vilka jag samarbetat med under min tid som Brukarrepresentant och sedan utfört specifika uppdrag åt, bygger på forskning ihop med främst läkemedelsindustrin där trossatsen mer och mer bekräftas att signalsubstanser och dag-ljus-effekter är de mest påtagliga för en människas välbefinnande.
Att genomföra Psykologsamtal där patienten sedan går hem och lever sitt ”Vanliga” liv har många gånger visat sig fruktlöst då de flesta patienter slår ifrån sig och menar på att samtalen ”SKA” ge resultat utan att patienten själv tar ansvar och drastiskt förändrar både livsinställning och leverne. Du Johannes du kan inte bara utgå från dig själv som medveten och aktiv för då har Du inget där som brukarrepresentant att göra, för när Du befinner dig i den mani-psykotiska-eller t ex-depressiva perioder så orkar Du inte vara en aktiv ansvarskännande patient- Det är just detta som man kan se i funktionshindret Psykisk Sjukdom att inte själv kunna ta tillvara på de allmänmänskliga resurserna och som ibland kan vara långt borta från det liv som en patient förfogar över då både signalsubstanser fattas och att dag-natt förhållandena, se Arvid Carlssons forskning, är iband satta ur funktion, se även på Amerikanska armens forskning från Irak, är satta ur spel..
Och att bara påstå att den nu fram växande vården bygger på Biologiska Skolan – Då vet man inte vad man talar om och har inget där att göra! Den forskning som bedrivs av läkemedelsindustrin av idag bygger för det mesta på PSYKESOMATI-förhållandet där inre och yttre effekter påverkar och är i beroendeställning till varandra.
RSMH kan inte hålla kvar vid 1968-års trossatser där Psykiatri skulle bedrivas helt utan PILLAR- se bara på hur det gick med RSMH:s behandlingshem.
Den behandling som nu är på ingång är att ha en mjuk behandling av slutenvårds patienter specialiserad på Symtom och att kunna bygga upp en behandling kring en patient specifikt på symtom och allvarighetsgrad.
Att som du Johannas Bara TRUMPETA ut ditt missnöje över något Du inte greppar för inte RSMH vidare till att sätta sig ner och inleda samtal om vad RSMH-Kommunen-och tillexempel Kyrkan-Röda korset kan göra för dem som orkar och även då möta patienten när denne är beredd till Aktivitet/Boende i olika former. En dialog bör också förs med Arbetsförmedling och tillexempel de nya Företagsparker som håller på att växa fram för Johannes själva behandlingen kanske du inte ska lägga för stort krut på – Lös det praktiska runt patienten och Du får per automtika en synnergieffekt som minskar behoven av både inläggningar etc och bygger även upp ett starkare nätverk med chans till bättre och stabilare liv som till och med ger starkare ekonomi i det längre perspektivet.
Hej, Ulf!
Till att börja med kan vi kanske enas om att mitt namn är Hannes, inget annat.
Jag är väl bekant med den biomedicinska forskning som bedrivs angående ”psykisk sjukdom” och måste nog därför göra dig besviken. Några primärt biologiska orsaker till de stora grupperna av psykisk ohälsa har ännu inte identifierats, trots decennier av letande i hjärnan och på andra ställen. 36 års erfarenhet av egen och andras ohälsa, samt givetvis rätt mycket studier, har otvetydigt övertygat mig om psykosociala och andra miljöfaktorers helt avgörande betydelse för ohälsans uppkomst. Det lär bli rätt svårt att få mig på andra tankar.
Misslyckade psykoterapier har inget att säga om ohälsans orsaker, eftersom varje terapi är ett unikt försök att skapa en bärande relation mellan de lika unika subjekten terapeut och klient. Det är en oerhört krävande relation, som därför ofta misslyckas, men det innebär inte att den psykosociala förklaringsmodellen därmed är felaktig.
/Hannes Q
Hannes Vi kanske ska träffas och diskutera hur RSMH ska tackla de olägenheter som uppstår Terapeut (Behandlare) då kraven på oss funktionsnedsatta är för höga då en förändring av vardagen där det kanske måste brytas med partner/anhörig/vän och även då bostadsmiljö/sysselsättning/fritid är de villkor som gäller för att komma tillrätta med livet som kan vara avgörande för en persons Psykiska Hälsa!
Inom somatisk Rehabilitering är ett känt faktum att förbättrar man en persons ”Goda Sidor” förringas de negativa vilket har lett till att Terapeuter nu anammat detta faktum och jobbar mer och mer på en persons ”Pluskonto”.
Det är inte så att jag inte tror på RSMH:s grundidé att miljön har en oerhörd betydelse för insjuknande och i förlängningen tillfrisknande, men tittar man på de personer som återhämtar sig och även de som lever med psykiskt funktionsnedsättning men ändå har ett bra fungerande liv, så är det personliga engagemanget, som för det mesta kan härledas till Uppväxten, avgörande!
Eftersom vården har ett begränsat antal kronor att röra sig med är den Biologiska lösningen den mest relevanta för tillfället! Arvid Carlsson sa på Nittiotalet att det behövs en Terapeut på varje Psykiskt Funktionsnedsatt och ett annat fenomen är behandlingen för Personlighetsstörningar behövs i regel 10 års Miljöterapi för att kalla vården Adekvat för denna grupp.
Vad RSMH bör satsa på för sina medlemmar är Friskvård både allmän och Specifikt för olika symtom och intresse och då bör hela människospektret vara med!
RSMH VG:s studiegrupp fattar beslut i Januari om Utbildningen Psykoser som isåfall det blir av ska vara i Trollhättan där Schizofreni, Reaktiv, Bipolär och Prykotiskt syndrom informeras om utifrån hur det upplevs – Där det kommer delas ut texter från Rösthörare och även då hur Ulf Jansson Upplevt sina Psykosskov där han berättar sin historia vilket visar på trots psykisk Sjukdom har han både skaffat sig ett gediget kontaktnät inom hela samhället, barn, vänner och att vara efterfrågad inom flera yrkesområden.
Kunskap gör erfarenheten så mycket starkare och kan vara vägen att gå mot återhämtning.
Visst förstår jag att Du Hannes har kunskaper utöver det vanliga vad gäller RSMH:s målgrupper och du argumenterar bra, men om man ska föra dialog om Socialpsykiatri bör det upp på Regerings/Riksdagsnivå där det bör tas upp vilken väg hela samhället bör gå, för som det är nu ser jag att psykiska åkommor ökar, men antalet som får adekvat vård minskar!
Tack Hannes att Du tog Dej tid att svara, vi Hörs!
Detta år ett personligt på hop, Ulf. Var lite mer konstruktive i dit agerande och debattera i sak frågorna än person frågor.
Anser inte att uttryck som Trams och åter Trams är ett personligt påhopp då ordet trams kan härledas till fel på ett omoget sätt och ni måste sätta rubrik i relation till brödtext vilket är klart sakligt!
[…] | Postat i: Alla vi som bloggar här, Biologiskt synsätt, Hannes Qvarfordt, Vårdplatser |Lämna en kommentar »Här på Sveriges framsida – som också kan beskrivas som psykiatrins baksida (Valiumkusten m.m.) […]
Hej igen, Ulf!
Jag delar inte Arvid Carlssons uppfattning, att en socialpsykiatrisk vård skulle kräva en terapeut till varje patient. Det vore ungefär detsamma som att säga, att varje barn måste ha en egen förälder, och ett flertal exempel från den praktiska verkligheten motsäger Carlssons påstående. Jag delar definitivt inte heller din uppfattning, att ”den biologiska lösningen” är ”den mest relevanta för tillfället”. Om problemet inte är biologiskt är det direkt bedrägligt mot patienterna, att ändå ”behandla” dem utifrån biologiska principer! Psykoterapi utesluter inte heller, på minsta vis, att även andra insatser görs, exempelvis friskvård m.m.
Jag hoppas att ditt synsätt inte är representativt för vare sig RSMH Västra Götaland eller för förbundet.
/Hannes Q
Biologiserad psykvård… Psykvården vet inte ens vad ångest och depression och andra psykiska sjukdomar egentligen är utan det finns bara teorier med åratal på nacken och som har visat sig komma på skam men som ändå upprepas om och om igen. Det går uppenbarligen inte att bara skriva ut upphaussade mediciner och sedan tro att patienten skall må bra. Sett det så många gånger. Det behövs annat också. 60-70 procent svarar inte ens på antidepressiv medicinering och att ge tung psykosmedicin mot ångest som med många biverkningar är populärt i nuläget gör få bättre och ingen frisk. ECT kan ge hjärnskador enligt många vittnesuppgifter och forskning. Så psykvården har inte mycket att erbjuda egentligen.