På avdelningen

Hur jag mådde då? Jag fick till exempel för mig att de andra patienterna var skådespelare och att de ingick i min behandling. På natten frågade jag personalen om det verkligen var så. Jag fick till svar att ”det skulle bli enormt dyrt i så fall” – om de andra var skådespelare, alltså. Jag kunde inte förstå att jag inte fick lämna avdelningen. Om man till exempel sitter i fängelse för att man begått brott så förstår man normalt varför man blev inlåst. Det var en mycket frusterande känsla!

Min läkare gjorde ett andra försök att få mig att medicinera igen och jag skulle få gå på arbetsterapi, som jag för övrigt tyckte om. Men medicineringen höll inte i sig så länge – jag slutade igen efter ett par månader. I juli 1991 kom mitt andra återfall: samma misstänksamma tankar, lika uppjagad av vad psykosen fick mig till. Fast jag kommer ihåg att det var kanonväder den sommaren. Dagstidningarna kommunicerade till mig personligen.

Någon gång under mina första besök på öppenvårdsmottagningen, fick jag syn på en tidskrift från RSMH. Jag bläddrade lite av nyfikenhet, men tog inte saken på allvar förrän efter mitt tredje återfall.  Jag hade flyttat till Uppsala för att studera på universitetet. Jag klarade mig bra ett tag. Delvis tack vare att jag hade Roxiam (en medicin som senare drogs in av Socialstyrelsen) som skulle vara nästan biverkningsfri.

Det var tufft att gå på universitet och samtidigt bära på en hemlighet. Jag aktade mig noga för samtalsämnen som kunde leda till att avslöja min sjukdom. Det är liksom mer okej att berätta för kompisar att man har reumatism eller astma.

Jag återvände till hemorten för att slicka mina sår, ringde upp RSMH. Det blev den stora vändpunkten för min överlevnad. Tidigare hade jag haft farhågor som: tänk om brevbäraren ser på kuverten att de kommer från RSMH och tror att jag är psykiskt sjuk? Men med viss mognad, kunde jag komma över det hindret ganska snabbt.

En slutsats
Det är speciellt viktigt att patienten vid första kontakten med psykiatrin får rätt lägsta möjliga medicindos. En negativ konsekvens kan annars vara att patienten slutar på egen hand med medicineringen.

/Khai Chau



Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s