Brukarföreningen – RSMH

Psykisk sjukdom medför ofta en stor omställning i livet både för den drabbade och anhöriga. Man kastas in i en helt ny värld som hittills har varit främmande. På så sätt har intresseföreningen en viktig funktion att förmedla erfarenheter, delge förståelse och ge kloka råd. Det förvånar mig ibland att föreningen inte är större! Att återhämta sig från psykisk sjukdom är inte bara medicin och/eller psykoterapi. Dygnets övriga timmar måste också fyllas med meningsfullt socialt liv och allt annat som andra medborgare också gör.

I min hemort samarbetade RSMH med IFS genom att dela på en lokal. Jag var fortfarande mycket sängberoende, men gjorde ändå ett avtal med mig själv. Jag bestämde mig för att komma till lokalen varje dag, även om det bara skulle handla om fem eller tio minuter per gång.

Min ekonomi? Tyvärr, hann jag inte komma ut på arbetsmarknaden innan sjukdomen bröt ut.  Därför hade jag ingen nytta av sjukintyget som skulle berättiga mig till sjukpenning. Jag hade inte ork att ordna med min ekonomi. Här skulle jag vilja att någon, kanske en kurator, tog initiativet för att se till att jag verkligen kunde klara mig ekonomiskt.

Om jag hade drömmar innan jag blev sjuk? Ja, som de flesta unga människor som gick på gymnasiet hade jag drömmar om att gå på högskolan. Jag ville bli arkitekt eller matematiker faktiskt. Idag försöker jag fortfarande plocka små fristående kurser på högskolan i matematik, när jag orkar med.

Jag tycker nog att det liv som jag föreställde mig innan, skilde sig väsentligt från det som är verklighet för mig idag. Det är annorlunda, men jag tycker inte att det är sämre. Jag har istället bara upptäckt en annan sida av livet och även träffat andra människor än dem jag annars skulle ha gjort.

/Khai Chau