Fira julen med oss på RSMH!
Publicerat: december 20, 2024 Sparat under: Återhämtning, brukarinflytande, ensamhet, fattigdom, heldygnsvård, Jimmie Trevett, Kamratstöd Kommentarer inaktiverade för Fira julen med oss på RSMH!
Jag vill önska alla i RSMH en riktigt god jul och ett gott nytt år! Jag vill också säga ett varmt tack till alla medlemmar som är med och bidrar till att stärka RSMH i arbetet för att förbättra levnadsvillkoren för personer med psykisk ohälsa. Varje insats i form av kamratstöd, aktiviteter, utbildning och opinionsbildning är värdefull. Tack för att ni finns!
Under jul- och nyårshelgerna får ni gärna tänka lite extra på era RSMH-vänner och till exempel ringa någon med en julhälsning. Det uppskattas alltid!
Nästa år tar RSMH nya tag och kämpar vidare för att samhällets insatser ska bli bättre för oss som lever med psykisk ohälsa. Fortsatt viktiga och högaktuella frågor att arbeta med under 2025 är förbättrade ekonomiska villkor för människor med psykisk ohälsa, minskat användande av tvång inom psykiatrin samt större delaktighet och inflytande i vården och omsorgen. Men även RSMH:s arbete mot ofrivillig ensamhet och för sociala sammanhang som främjar psykisk hälsa går vidare; såväl det stora som det lilla!
Där jag bor i Lund, liksom på flera andra håll i landet, har RSMH öppet på julafton och det serveras gratis julmat under ordförande Jonas Bredfords ledning. Kom som du är, kom om du kan! Tillsammans är man ofta mindre ensam. Jag har varit med i julfirandet hos RSMH ett antal julaftnar, och det brukar vara en bra gemenskap och god stämning även om jag själv just i år tyvärr inte kan vara på plats.
Men, på nyårsafton är jag med och arrangerar firandet hos lokalföreningen i Lund. Då har vi tre kockar i köket denna kväll och vi brukar skåla i Champis på tolvslaget. Sedan tittar vi på stadens fyrverkerier!
Här är här där vi är i Lund om du vill ta vägarna förbi: Dalbyvägen 6 i Lund
Eller följ oss via: RSMH Lund på FB
Om du vill ta reda på vad RSMH har för aktiviteter under helgerna i närheten av där just du befinner dig så hittar du kontaktuppgifter här till alla våra lokalföreningar runt om i landet:
https://rsmh.se/hem/engagemang/vara-lokalforeningar/
God Jul och Gott Nytt år!
Jimmie Trevett
Medlem i RSMH Lund, ersättare i RSMH:s förbundsstyrelse och f d förbundsordförande i RSMH
Några tankar om dagens tvång i psykiatrin av en tidigare förbundsordförande i RSMH
Publicerat: oktober 28, 2024 Sparat under: Bältesläggning, Bemötande, Delat beslutsfatttande, ECT, Evidensbaserad, heldygnsvård, Jimmie Trevett, Kvalitet, Nätverkskontrakt, Psykiatri, Resurser inom psykiatrin, Tvångsvård, Våld, Vårdplatser Kommentarer inaktiverade för Några tankar om dagens tvång i psykiatrin av en tidigare förbundsordförande i RSMH
Tvånget i psykiatrin var onekligen värre och våldsammare när RSMH bildades i slutet av 1960-talet. Men, trots att RSMH (och de professionella i vården som fått utrymme att pröva) sedan årtionden vet att bättre vård ger mindre tvång så lever tvånget kvar. Ett skäl är eftersläpande forskning och brist på formella kunskapsöversikter.
Det är fortfarande lagligt och inte direkt ovanligt att med våld hålla fast eller spänna fast patienter i tvångspsykiatrin för att – mot deras vilja i stunden – ge långtidsverkande medicin eller ECT-behandling.
I skuggan av detta fortlever även att patienter i rädsla för tvång och våld går med på behandling som man faktiskt inte annars själv skulle aktivt välja. Behandlingar vars långsiktiga konsekvenser och bieffekter patienten själv inte är övertygad om är i proportion till eventuell positiv behandlingseffekt. Detta då vare sig av egen erfarenhet eller utifrån den information man fått av vårdens personal. Men, man underordnar sig hellre än att riskera att utlösa mer drastiskt tvång.
Det är mot den bakgrunden RSMH i sitt Principprogram från kongressen 2023 fortfarande efter snart 60 år har kvar målet att få bort tvånget från psykiatrin och tydligare skilja på tvångsomhändertagande och tvångsbehandling. Tvångsbehandling är nämligen något annat än att i stunden ta sig friheten att hindra någon från att aktivt skada sig själv eller andra och erbjuda grundläggande tillsyn och omvårdnad.
Att utifrån sina faktiska besvär få välja en rekommenderad behandlingsinsats man förstår och tror på från professionella man har förtroende för är en rimlig förväntan och faktiskt en grundläggande mänsklig rättighet. Har man dessutom i tidigare och klarare stunder sagt nej till behandlingsalternativ som ECT – med hög risk för omfattande biverkningar på exempelvis minne – är det verkligen inte ok att bara tuta och köra över patienten i tvångspsykiatrin. Den förtroendeskadan läker sällan fort.
Om ni tycker att ni hört detta förut så har ni rätt. RSMH är gudskelov inte ensam om att lyfta detta och frågan har djupa historiska rötter.
Men, jag hoppas att jag inte om ytterligare 10 år ska kunna återvinna varje ord i mina debattartiklar och bloggar om problemen med våldsamt tvång i svensk psykiatri.
Därför uppskattar jag om du vill stödja RSMH:s upprop för bättre vård och mindre tvång i psykiatrin, tack!
Jimmie Trevett,
Förbundsordförande i RSMH 2011-2019, idag ersättare i RSMH:s styrelse
Några antika debattinlägg…
Några historiska bloggar…
Vi välkomnar granskningen av Uppsala
Problematiskt med tvång när delaktighet eftersträvas
RSMH välkomnar regeringens beslut om en utredning om den psykiatriska tvångsvården
Publicerat: maj 20, 2024 Sparat under: Demokrati, Diskriminering, Jenny Wetterling, Tvångsvård, utbildning | Tags: Tvångsvård Kommentarer inaktiverade för RSMH välkomnar regeringens beslut om en utredning om den psykiatriska tvångsvården
Regeringen har nu gett Socialstyrelsen i uppdrag att göra en omfattande kartläggning av problemen inom den psykiatriska tvångsvården i Sverige.
Syftet med det nya uppdraget till Socialstyrelsen är att höja kvaliteten inom psykiatrisk tvångsvård, och även hur patienter hanteras efter sin tid på avdelningarna. Men det ska även ske en metodutveckling runt själva tvånget, färre tvångssituationer ska uppstå då dessa patienter är extra utsatta. Tanken är även att stärka patienternas ställning, och att minska riskerna för övergrepp och våld.
Socialminister Jakob Forssmed säger att svensk tvångsvård fungerar för dåligt.
Det pratas en hel del om tvångsvård och tvångsåtgärder idag. Det genomförs statliga utredningar och det tas initiativ för att minska tvångsvård och tvångsåtgärder hos myndigheter och vårdgivare. Det verkar också finnas en ökad samsyn om att tvångsvård och tvångsåtgärder medför kränkningar och skapar risker för patienterna. Risker som är problematiska ur framför allt hälsomässiga aspekter men även ur juridiska, etiska och demokratiska perspektiv.
Detta till trots tycks ingen minskning av tvångsåtgärder ske och därav ser RSMH det nu som nödvändigt att ett nationellt kunskapsstöd för tvångsvård skapas och att en nollvision för tvångsvård tas fram. Ett sådant kunskapsstöd skulle bidra till en mer jämlik och rättssäker tvångsvård, likväl som en tvångsvård som är trygg, personcentrerad och av högsta kvalitet. En nollvision för tvångsåtgärder skulle tvinga fram metoder och förhållningssätt med potential att kraftigt reducera tvångsåtgärder.
Att vara föremål för en tvångsåtgärd upplevs av många av de med egen erfarenhet som en svår kränkning av ens mänskliga fri- och rättigheter och medför ofta ett stort lidande. Det är ett omfattade ingrepp för den enskildes integritet, värdighet och självbestämmande när samhället går in och beslutar om vård och omhändertagande när det saknas samtycke. Att dessutom bli utsatt för tvångsåtgärder är inte bara kränkande, det riskerar också att försämra den psykiska hälsan ytterligare. Dessutom påverkar tvång i vården människors förtroende för samhället och viljan att ta emot vård frivilligt i framtiden.
RSMH önskar att utredningen som helhet kan mynna ut i antagandet av en nollvision får tvångsåtgärder, att Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) ses över från grunden med en ansats i beslutskapacitet snarare än det juridiska begreppet allvarlig psykisk störning, att ett kompetenscentrum för tvångsvård skapas och att personer med levd erfarenhet är med i samtliga delar av det kommande arbetet.
En framgångsrik vård enligt RSMH bygger på samverkan och förtroende mellan patient och vårdgivare och är personcentrerad, återhämtningsinriktad, traumamedveten och rättighetsbaserad.
RSMH ser fram emot ett nära samarbete med Socialstyrelsen i denna viktiga fråga
Jenny Wetterling, intressepolitisk talesperson RSMH
Allas rätt till en god psykisk hälsa; bådar den nya strategiska planen för psykisk hälsa och suicidprevention verkligen om tillförsikt kring en snar måluppfyllelse?
Publicerat: september 6, 2023 Sparat under: Återhämtning, Kvalitet, Psykiatri, Resurser inom psykiatrin, sjukdom, sjukskrivning, suicid | Tags: Nationell Strategi Psykisk Hälsa Kommentarer inaktiverade för Allas rätt till en god psykisk hälsa; bådar den nya strategiska planen för psykisk hälsa och suicidprevention verkligen om tillförsikt kring en snar måluppfyllelse?Nu har förslaget till regeringens nya strategiska plan för psykisk hälsa och suicidprevention kommit. Mot den bakgrunden tål det att påminna sig ett par viktiga faktum påpekar Jenny Wetterling i RSMH:s förbundsstyrelse.
Artikel 25 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna beskriver alla människors rätt till hälsa. Liknande skrivelser återfinns i Sveriges grundlagar och en god hälsa för alla är ett uttalat mål i Agenda 2030. FN uttrycker sig vidare såsom ”Ingen hälsa utan psykisk hälsa”.
Världshälsoorganisationen, WHO, beskriver psykisk hälsa som ”Ett tillstånd av psykiskt välbefinnande som gör det möjligt för människor att klara av vanliga påfrestningar, förverkliga sina egna möjligheter, lära sig saker, arbeta och bidra i samhället. Psykiskt välbefinnande ses som en grundläggande förutsättning för människors möjligheter att nå sin fulla potential och för samhällets utveckling. Här råder ingen tvekan om hur högt ambitionerna för att uppnå psykisk hälsa bör sättas och visionerna klinga.
Psykisk ohälsa och suicid orsakar stort mänskligt lidande och omfattande individuella och samhällsekonomiska konsekvenser och har därav under flertalet år beskrivits vara ett prioriterat område politiskt. Detta har synts bland annat genom att olika regeringar genomfört ett antal större satsningar för att stärka arbetet med psykisk hälsa genom åren.
Trots alla dessa satsningar fortsätter den psykiska ohälsan att öka i Sverige, särskilt bland unga, och samhällets insatser är fortsatt undermåliga och utan helhetsgrepp eller långsiktighet. RSMH bär dagliga vittnesmål om ett stort samhälleligt utanförskap, stora brister i tillgång till en god, personcentrerad, framgångsrik och lättillgänglig vård av hög kvalitet, bristande samordning av insatser och genomgripande sämre levnadsförhållanden och ett stort lidande för människor med psykisk ohälsa. Flertalet utvärderingar har också genomförts av de satsningar som gjorts de senaste åren på området som bekräftar att de resulterat i ett högst begränsat utfall. En del grupper har visserligen fått en ökad livskvalitet medan förutsättningarna för andra grupper har försämrats.
Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten, i nära samverkan med 24 myndigheter och andra aktörer som berörs, har nu den 1 september 2023 presenterat förslaget till de kommande 10 årens Strategiska plan för psykisk hälsa och suicidprevention; ”Det handlar om livet”. Men, obönhörligen ställer sig då RSMH frågan; vad ska ingjuta hopp och tillförsikt om att denna ska åstadkomma nödvändig förbättring som åratal av satsningar och tillförda resurser uppenbarligen inte lyckats uppnå?
Den övergripande visionen som presenteras i den nu föreslagna nya strategin lyder:
”Ett samhälle som främjar en god och jämlik psykisk hälsa i hela befolkningen, och
där ingen ska behöva hamna i en situation där den enda utvägen upplevs vara suicid”
Detta låter visserligen fint och vällovligt men ack så tamt och urvattnat! Man kan lätt förundras över varför man inte efter tusen dagars tankemöda nådde längre under de år som ärendet beretts av alla dessa aktörer. En rimligare och kraftfullare vision, enligt RSMH, med åtminstone potential att förverkliga allas våra mänskliga rättigheter och de lagar som finns vore:
”Ett samhälle som garanterar en god och jämlik psykisk hälsa i hela befolkningen och
där ingen hamnar i en situation där enda utvägen upplevs vara suicid”
En fundamental och grundläggande fråga man bör ställa sig är ju vad som är orsakerna till att alla dessa tillsatta resurser och satsningar genom åren inte fått avsedd effekt? Samt om det är försvarbart att satsa miljarder kronor på åtgärder som i praktiken inte fått avsedd eller enbart begränsad effekt?
Till visionen kopplas fyra övergripande mål som utgör strategins samlade 10- åriga målsättningar:
- En förbättrad psykisk hälsa i hela befolkningen
- Färre liv förlorade i suicid
- Minskad ojämlikhet i psykisk ohälsa
- Minskade negativa konsekvenser på grund av psykiatriska tillstånd
RSMH anser att ambitionen snarare borde vara:
- En god psykisk hälsa i hela befolkningen
- Inga liv förlorade i suicid
- Ingen ojämlikhet i psykisk ohälsa
- Inga negativa konsekvenser på grund av psykiatriska tillstånd
En sådan höjd ambitionsnivå skulle ha haft en större potential att ingjuta hopp för framtiden och sätta avtryck.
Frågan RSMH:s medlemmar nu ställer sig är vad som är nytt i denna strategi? Luttrade av den underfinansierade Psykiatrireformen 2009–2015 i Sverige och fortsatt inspirerade av norska Opptrappningsplanen for psykisk helse 1999-2008 tror RSMH fortsatt på värdet i långsiktig planering och resursförstärkning samt specifikt att rimliga resurser anslås till rätt åtgärder i rätt tid.
Utfallet av det nu presenterade strategiarbetet ligger i linje med att området är oerhört brett, tvärsektoriellt och har anknytning till många andra perspektiv och samhällsfrågor. Sambanden häremellan är dessutom komplexa, vilket ytterligare bidrar till svårigheten att täcka området som helhet. Frågan är om det är möjligt att göra detta och åtminstone resultatet i föreliggande strategi blir att den inte riktigt lyckats ringa in området som helhet. I stället berör det olika stora delar, som i sin tur är relaterade till varandra men ett helhetsgrepp förloras.
Annat som vore önskvärt är att en tydlig målhierarki beskrivits för att strategin och dess inriktning ska bli begriplig. Med flera olika och breda mål, finns det risk för att målkonflikter uppstår och det vore även viktigt att mål uttrycks på ett sätt som anger en önskad riktning. Kopplingen mellan de olika nivåerna, exempelvis vision och mål kan i vissa fall beskrivas som oklar eller komplex.
Strategin i nuläget är i viss mån utformad som en bruttolista av allt som är viktigt och när alltför många målsättningar eller områden innehåller svepande beskrivningar av allmänt viktiga aspekter, kan det bli svårt att omsätta innehållet till konkret handling. Många av de identifierade målen är breda och inte tydligt avgränsade eller konkreta, och de beskriver heller inte ett önskvärt förändrat tillstånd. Mot denna bakgrund vore det fördelaktigt att upprätthålla ett tydligt innehållsmässigt fokus i strategin och att klargöra prioriteringar. Detta inte minst för att minska risken för disparata styrsignaler, motstridigheter och målkonflikter samt att styrning av området riskerar att bli svårmanövrerad. Därmed skulle rimliga anspråk kunna ställas på vad strategin ska åstadkomma inom ramen för strategiperioden.
Något annat som RSMH särskilt vill belysa är att samverkan med representanter för brukare och patienter behöver öka där personer med olika erfarenheter av psykisk ohälsa i högre grad är delaktiga i beslutsfattande som berör personer med psykisk ohälsa. Både beslut som dagligen tas i vård och omsorg och beslutsfattande på övergripande strategisk och politisk nivå behöver prioriteras högre. Regioner och kommuner behöver bli bättre på att följa upp verksamheternas resultat ur ett brukarperspektiv där fler patienter, brukare och anhöriga behöver ges förutsättningar att vara med och utvärdera och förbättra verksamheternas kvalitet.
Nåja, i strategiförslaget återfinns givetvis även flera positiva ansatser. Med förslaget vill myndigheterna lyfta alla de möjligheter och tillgångar som finns i vårt samhälle för en god och jämlik psykisk hälsa i befolkningen. Med gemensamma ansträngningar vill man se att alla människor, oavsett behov och förutsättningar, ska ha en plats i samhället, erbjudas nya chanser i livet och kunna se optimistiskt på framtiden. Många aktörer, och var och en av oss, har en viktig roll att fylla i arbetet och det finns ett stort engagemang och mycket kunskap som behöver tas tillvara. RSMH ser därför strategin mer som en lovvärd gemensam plattform för hela samhällets pågående och kommande arbete inom området.
RSMH ser det vidare som lovande att väsentliga perspektiv och grundläggande utgångspunkter vid framtagandet av strategin har varit en god, jämlik och jämställd psykisk hälsa i hela befolkningen där jämställdhetsperspektivet, personcentrerad vård, mänskliga rättigheter liksom barnrättsperspektivet och funktionshinderperspektivet beskrivits genomsyra strategin. Samtidigt är vår upplevelse att man i strategin tyvärr mest synes slentrianmässigt hänvisa till perspektiven och detta utan att synliggöra fullt ut hur dessa perspektiv de facto inkluderas i strategins innehåll och tydligt koppla de vackra orden till den verkstad man vill utveckla.
Det är genuint hoppingivande att så många vill vara en del av lösningen för en bättre psykisk hälsa och minskat antal suicid och därmed tycks instämma i det som socialminister Jakob Forssmed uttryckte sig vid presskonferensen om strategin ”Psykisk hälsa är en livsviktig fråga”.
RSMH ser sig som en given part i detta arbete. Både genom våra paraplyorganisationer och genom ett mer handgripligt engagemang från alla nivåer av vår egen organisation från Kalix i norr till Trelleborg i söder.
Så, i korthet, bra att denna strategi nu finns och att god vilja manifesteras, men bättre behövs!
RSMH ser nämligen inga egentliga spår i strategin att aktörerna på djupet ställt sig den fundamentala och grundläggande frågan kring vad som är orsakerna till att alla de tillsatta resurser och satsningar genom åren som gjorts inte fått avsedd effekt. Inte heller hur man avser möta de uppenbara och stora utmaningar på området som finns som berör kompetens, resurser och medel, men RSMH när alltjämt en förhoppning att regeringen nu i sitt fortsatta arbete med strategin tillser att adekvata resurser tillsätts fullt ut och problembilder åtgärdas.
Jenny Wetterling
ledamot av RSMH:s förbundsstyrelse och intressepolitisk talesperson för riksförbundet RSMH
17 oktober – FN:s internationella dag för att utrota fattigdomen
Publicerat: oktober 17, 2022 Sparat under: Arbetsmarknad, brukare, brukarinflytande, ekonomi, Jimmie Trevett Kommentarer inaktiverade för 17 oktober – FN:s internationella dag för att utrota fattigdomen
Idag den 17 oktober 2022 är det FN:s internationella dag för att utrota fattigdomen. Som många sådana dagar sveper den snabbt förbi i flödet om man inte själv står utan jobbskatteavdrag, fast inkomst eller långsiktig försörjning på vettig nivå eller i sin bekantskapskrets har någon som inte får ihop det ekonomiskt. Att leva på pension eller sjukersättning på garantinivå är ingen lek, inte heller att stå länge utanför arbetsmarknaden som utförsäkrad eller med minimal sjukpenning.
Rent krasst säger Statistikmyndigheten SCB att andelen människor som är 16 år eller äldre och lever i materiell och social fattigdom legat konstant mellan 3 till 4 procent i Sverige länge vilket framhålls som den lägsta andelen i något EU-land. Men, i grova drag rör det sig om över 300 000 människor varav många varken får snabb eller effektiv hjälp med sin psykiska hälsa eller vettigt stöd till en långsiktig försörjning.
RSMH är främst en organisation för psykisk hälsa, men våra medlemmars erfarenheter är entydiga; fattigdom främjar inte psykisk hälsa utan ökar riskerna för motsatsen inte minst i oro, ångest och depression. På våra medlemmars uppdrag vill vi verka mot fattigdom och samverka med alla goda krafter som delar uppfattningen att i ett samhälle för alla kan fattigdom faktiskt fås att försvinna.
RSMH är medlemmar i EAPN Sverige och stödjer helhjärtat våra gemensamma krav och ståndpunkter:
att målet måste vara ett samhälle utan fattigdom och socialt utanförskap, ett samhälle som bygger på demokrati och delaktighet, solidaritet och jämlikhet i levnadsvillkor.
att det effektivaste sättet att motverka fattigdom och utslagning är en generell välfärds- och socialpolitik som omfattar alla medborgare. En generell välfärdspolitik är därför en viktig hörnsten i kampen mot fattigdom och utslagning.
att kampen mot fattigdom och social utslagning kräver en aktiv socialtjänst som utifrån ett ”brukarperspektiv”, demokratiska och solidariska värden, tillgodoser människors grundläggande behov, när dessa inte kan tillgodoses på annat sätt.
att ökade resurser behövs för att utveckla stödformerna, t.ex. olika former av rekryteringsstöd, lönebidrag etc., för att människor med sociala, psykosociala eller fysiska arbetshandikapp ska ha möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. Liksom att satsning på verksamheter som bygger på en ”social ekonomi” är viktiga resurser för att tillgodose behovet av meningsfull sysselsättning, oavsett det handlar om arbetstillfällen eller andra sociala behov.
att ett annat viktigt ansvar för samhället är att tillgodose rätten till en god bostad för alla, till en rimlig kostnad för den enskilde.
att det är viktigt att man motverkar segregation genom att tillföra resurser till resurssvaga områden i form av nya arbetstillfällen, upprustning av bostadsmiljöer och utbyggnad av den kommunala servicen. Det finns också ett stort behov av mötesplatser och gemenskaps- och identitetsskapande verksamheter i folkrörelse- och organisationsregi i dessa områden.
Så tycker jag, så tycker RSMH och så tycker EAPN Sverige. Vad tycker du och vad tycker vår nya regering?
/Jimmie Trevett,
Ledamot av RSMH:s Förbundsstyrelse och aktiv inom EAPN Skåne
RSMH-bloggen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.