”Varje sommar kan jag krascha” skriver Lindha.

Det är så konstigt hur saker och ting förändras i livet och när man blir äldre. Jag har alltid tyckt att jag fungerar väl och klarar av saker. Jag är strukturerad och trivs när jag har kontroll på situationen. Men på senaste tiden har jag fått reda på att jag inte alls klarar saker så bra som jag tror. Varje sommar håller jag på att krascha och mår jättedåligt. Jag är trött och måste ofta sjukskriva mig. Det är återkommande mönster.

Jag var nyligen hos läkare på hälsocentralen och fick diagnoserna depression och anpassningsstörning. Depressionen har jag haft länge och vet att det beror på min familjesituation, både make och barn med NPF diagnoser. Jag som familjens ankare. Men att jag även hade en anpassningsstörning blev så främmande för mig, det blir så uppenbart när man läser det på ett papper eller i sin journal.

Jag visste inte ens att den diagnosen fanns.

Nyfiken som jag är så googlade jag på det och fann en definition: ”Anpassningsstörning är ofta blandad med ångestsymtom, depressiva, eller psykosomatiska symtom, utan att fylla diagnoskriterier för ett ångestsyndrom eller en egentlig depression. En anpassningsstörning innebär försvårad eller fördröjd anpassning till förändrade livsomständigheter eller en belastande livssituation” (källa Socialstyrelsen).

Nu återstår det bara att landa i diagnosen och om framtiden ger en utredning hos psykiatrin för att se om jag har någon NPF- diagnos.
Jag tror att jag fungerar så väl för att jag redan har verktyg och strategier, men det funkar inte fullt ut utan anpassningar och rätt stöd.