Funkismorsa – är det jag det?

Publicerat: september 11, 2023 | Författare: rsmhbloggen | Sparat under: Anhöriga, Barn, Diagnos, familj, studier, utbildning, Ylva Kristina Larsson |Lämna en kommentar

Funkismorsa.  

Är det jag det?!? 

Varför är det så viktigt med etiketter? 

Sortera målgrupper under olika rubriker verkar vara dagens grej.  

Jag känner inte nåt behov av det.  

Tvärtom.  

Ja, jag har en ”hemmasittare” (oxå en vanlig etikett numer), han har adhd så därav blev jag således en funkismorsa.  

Jag blir dessvärre lite full i skratt.  

Åt själva ordet dessutom.  

Jag väljer att benämna mej ”mamma”, precis som mina barn gör.  

Att det sen finns diagnoser med i bilden för dem är som det är.  

De är främst individer! 

De behöver ingen stämpel i pannan.  

Inte jag heller.  

Det här är vår vardag och vi är rätt bekväma med de olika diagnoserna.  

Vi vet vad de innebär.  

De finns bara där.  

Att leva med som människa.  

Min grabb åker skateboard, det är hans passion bland många vänner.  

Han är en kille bland många andra.  

Ingen ifrågasätter något där.  

Alla är med på samma villkor.  

Kanske vår regering skulle testa att åka bräda ett tag, lära sej lite medmänsklighet och gemenskap.  

Grabben kämpar med dygnen nu och försöker äntligen att fixa skolan.  

Jag kan bara hoppas.  

Vågar inte tro (än). 

Jag har lidit alla dessa år han vägrat.  

Ont i magen, förtvivlan, maktlöshet.  

En enorm sorg att inte kunna hjälpa.  

Jag har svårt tro att jag orkar ett år till. 

Men som ”funkismorsa” måste jag väl det helt enkelt.  

Vilket är långt ifrån helt enkelt! 

Hur min son mår, tycker och tänker angående skolan är svårt att få fram.  

Annars är han som en öppen bok.  

Så jag hoppas nu.  

Jag låter honom leva i nuet.  

Vi planerar lite dag för dag.  

Längre tidsperspektiv orkar han inte.  

Så nu har två ”ok” dagar gått och efter skolan tar han brädan.  

So far so good.  

Men jag skippar faktiskt det där med att vara nån funkismorsa.  

Jag är mamma till mina barn, de har diagnoser men behöver ingen stämpel. 

Ju enklare man gör saker, desto smidigare faller det mesta på plats.  

Det är i alla fall min erfarenhet.  

Det är lika som att jag har en bipolär sjukdom, men jag ÄR inte bipolär! 

Och så vidare …. 

Diagnoserna är något som finns med oss, något vi kämpar med, men de är inte ”vi”. 

Vi är medmänniskor, som alla andra.  

Vi vill inte ha dessa etiketter.  

Om det hjälper nån annan, jättebra.  

Men dra inte in alla under en rubrik! 

Min grabb är såååå mycket mer än adhd eller hemmasittare.  

Han är helt fantastisk! 

En rolig och smart kille, fina värderingar och funderingar.  

Att ens säga funktionsnedsättning känns rätt fel för oss.  

Sen att skolmiljön inte passar hans olika sårbarheter är nåt annat, det går att åtgärda i samarbete med skolan.  

Utan att göra nån större grej av det.  

Anpassningar.  

Så jag hoppas.  

För min son har alla förutsättningar i världen att klara skolan.  

Bara han är där så att säga.  

Jag hoppas att han själv förstår det.  

Att hans impulser inte drar iväg honom därifrån.  

Visst har jag mycket att stå i när det gäller grabben och skolan.  

Skitjobbigt på ren svenska! 

Men nån funkismorsa är jag inte.  

Den dissar jag starkt faktiskt.  

Till er alla andra funkismorsor, kämpa på och stor styrkekram på vägen. 

/Ylva Kristina Larsson

---