Jubileumsdag – tack vare RSMH och bowling

Denna text skrevs den 25 november men publiceras den 28 november.

Hej alla läsare!

Idag, 25 november, är det jubileumsdag för mig, eftersom det är samma datum 1993, som det var sista gången jag blev inlagd.

Det var mitt under universitetsstudier i Uppsala, som jag flyttade till från Eskilstuna, som student.

Med facit i hand, kan man lugnt säga att omständigheterna hade en stor roll: ensam i främmande stad, studierna pressade på, plus att jag gick och dolde min psykiatriska bakgrund, vilket ju innebar en ytterligare belastning.

Efter detta återfall har jag varit tvungen att jobba mig upp, tillbaka till livet igen.

I stora drag har det bestått av:

RSMH

Bowling (!)

…och pengar! I klarspråk, tro det eller ej!

Varför pratas det pengar överallt i övriga samhället, men inte när det kommer till min och våra medlemmars privatekonomi? Som om…vi ska inte ha några pengar!?

Ja ja, tillbaka till handlingen…

Jag kom i kontakt med RSMH i Eskilstuna, tack vare tidningen Revansch som jag fick syn på, i väntrummet till öppenvård.

Kände att jag skulle vara mer accepterad i RSMH-lokalen, än något fik på stan.

Tiden gick och jag lärde känna en bowlingveteran, på RSMH, och han (Lennart) var vänlig nog och visade mig sporten, bokstavligen! Jag visste inte ens att det fanns en bowlinghall, som dessutom är på källarplan, vilket är ganska vanligt.

Jag har alltså hållit mig återfallsfri, i alla dessa år, tack vare RSMH och bowling. Men tror ni att bowling är gratis!? Svar nej!

Försäkringskassan verkar tro det!

Eller den ansvarige myndigheten som ska se till att människor återhämtar sig från psykisk ohälsa.

Så jag har fått bekosta min egen återhämtning genom lånade medel!

Men det var kanske värt det, eftersom det inte finns/fanns något alternativ.

Tack för ordet.

/Khai Chau, Eskilstuna 



Lämna en kommentar