Ett par allmänna intryck av årets Almedalsvecka

Mångt och mycket har sagts både från och om politikerveckans myller i Almedalen och Visby. Inte minst om hur mycket pengar som bränts; både bildligt och mer handgripligt som i 2010 års sedelbål signerat Gudrun Schyman. Mer eller mindre farsartade gimmicks för dyra pengar och mingel där deltagarna bjudits på både det ena och det andra har ofta i ett ganska gällt tonläge rapporterats. Och visst undrar man ibland, som novis i Almedalen, om omdömet hos vissa av arrangörerna bakom de mer än 1 800 evenemangspunkterna.

Nu har ju varken RSMH eller övriga inom brukarrörelsen så mycket fria medel att vi ser någon poäng med att lägga en slant mer omedelbart på grillen. Men, vi har något betydligt mer värdefullt. Nämligen ideellt engagerade medlemmar och förtroendevalda som är villiga att ställa upp och hjälpa till så att frågor om psykisk hälsa och rätten till stöd och insatser som främjar den inte plöjs ner i jipponas svallvågor. Under dessa dagar har jag fått många goda tillfällen att få byta tankar och erfarenheter med medlemmarna i en av RSMH:s livaktigaste lokalföreningar; RSMH Kamratringen på Gotland.

Många av dem har i veckan krängt på sig RSMH-jackan och gett sig ut för att handgripligen sprida information om psykisk ohälsa och på gator och torg prata om vägar till återhämtning med tillresta fastlänningar. De har dessutom passat på att bevaka många av de workshops och föreläsningar där frågorna om psykisk hälsa tangerats av profession och beslutsfattare. Sånt gör mig glad.

Nu har ju faktiskt också vissa arrangörer på eget initiativ bjudit in själverfarna och representanter från den organiserade brukarrörelsen till panelsamtal. Dessutom har vi själva under NSPH-paraplyet bjudit upp till dans i frågor om diskriminering, socialförsäkring, arbetsmarknad och sysselsättning m m. Även de nya PRIO-ansvariga Anders Printz och Ing-Marie Wieselgren la ut texten om regeringens nya psykiatrisatsning

I myllret har jag och andra ur RSMH:s led fått chansen att byta ett par ord inte bara med beslutsfattare på riksplanet utan även med centrala företrädare för de myndigheter med vilka våra medlemmar har att göra i vardagslag som Försäkringskassa och Arbetsförmedling. Alla har ju inte haft tid för oss enkla själar, men uppmuntrande många har stannat upp utan att behöva lockas in med rosévinsbuffé och gift-bag.

Andra som Kjell Rautio på LO har på egen hand argumenterat sig fram till ståndpunkter som väl matchar de som vi inom RSMH och NSPH  letts till av våra medlemmar erfarenheter av den nu rådande halvmesyren till socialförsäkringssystem. Andra talar mer abstrakt om en omstart där även människor med funktionsnedsättning inkluderas i det goda samhället som Annie Lööf.

Men, även om nu såväl röda som blå och gröna lagen talar vackert om ett samhällsbygge där även gruppen med svårare psykisk ohälsa som hitintills fått stå utanför med svavelsticka skulle få möjligheter till ett gott liv där arbetslinjen inte är ett hån och ordet rehabilitering har ett praktiskt innehåll undrar man hur mycket av det fagra blomsterspråket som tål septemberkylan då riksdagen samlas på nytt i höst.

Jimmie Trevett