Relativismen under Mammon

Hannes 4I mitt förra blogginlägg lovade jag att återkomma med konkreta exempel på vad en total relativism kan leda till. Möjligen lovade jag för mycket, eftersom det här blogginlägget snarare skall handla om den värdeförnekelse som kan uppstå i övrigt, när ett enskilt värde blir överordnat och dominerande över alla andra. I det här fallet rör det sig om de ekonomiska värdenas undertryckande av andra värden i samhället. (Total relativism kan, å andra sidan, enkelt sammanfattas som det lössläppta helvetet.)

Det kanske främsta exemplet på värdeförnekelsen under Mammon är den globaliserade marknadsliberalismen. I de heliga marknadskrafternas namn tävlar vi alla mot varandra, världen över. Länder mot länder, företag mot företag, grupper mot grupper och individer mot individer. I en tävling finns alltid vinnare och förlorare. Några måste krossas för att andra skall segra. Den som vill vinna måste ha bättre vapen än sina motståndare, och alla tvingas därför ständigt förbättra sina arsenaler. På den ekonomiska marknaden innebär det att produktivitet och lönsamhet hela tiden måste öka gentemot konkurrenterna – och idag är t.ex. Sveriges konkurrenter slavarbetsekonomierna i Kina, Indien, Brasilien, övriga Asien och i ökande grad Afrika. Skall vi i längden kunna konkurrera med dem, måste också våra lönekostnader, vår kunskap, vår produktivitet, våra arbetstider osv. vara konkurrenskraftiga. Marknaden framtvingar på det här sättet allt hårdare livs- och arbetsvillkor, och grundläggande, mänskliga värden devalveras.

Av samma konkurrensskäl tävlar världens länder mot varandra i skattesänkning, dels för att minska kostnader och dels för att locka till sig internationella företagsetableringar. Det blir en tävling mot välfärdens botten, där företagsägare och företagsledningar blir vinnare, medan andra länder eller den egna befolkningen blir förlorare. Som ersättning för den förlorade, gemensamma välfärden får vi i stället bli kunder på en marknad, där den mest välbeställda har företräde framför den ekonomiskt resurssvaga. Åter offras grundläggande, mänskliga värden i det makroekonomiska spelets namn.

Även på de områden som närmare berör oss inom RSMH gör sig Mammons påtvingade värderelativism gällande. Antalet vårdplatser i psykiatrin skärs t.ex. kontinuerligt ned, trots politikernas fagra tal om prioritering av psykvården. Platserna i min hemregion Västra Götaland har de senaste åren minskat mest i hela Sverige, med hänvisning till att vi dessförinnan låg över riksgenomsnittet. Eftersom alla landsting och regioner på det sättet kan jämföra sig med ett ständigt sjunkande riksgenomsnitt, skapas åter ett race mot botten. Ingen hänsyn tas till att riksgenomsnittet i sig kanske redan är alldeles för lågt i relation till det faktiska behovet. (Det går också att få behovet att framstå som sjunkande, genom att kontinuerligt strama åt kriterierna för inläggning: ”Se här, vår beläggning är nu bara 80 procent, så vi kan ta bort fem vårdplatser.”)

Ett pinfärskt exempel på devalveringen av människovärdet står socialförsäkringsminister Ulf Kristersson och arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson för. I en debattartikel i Dagens Industri (och på regeringens hemsida) skriver de att ”Höjda skatter för att finansiera höjda ersättningar kommer att leda till att långtidssjukskrivningarna ökar igen eftersom det blir mindre attraktivt att arbeta.” Alldeles bortsett från att ministrarna därmed avslöjar sin djupa misstro mot människors arbetsvilja, avspeglar uttalandet också en människosyn, där sjuka människors värde underordnas makroekonomiska målsättningar. Så ser relativismen under Mammon ut.

/Hannes Qvarfordt

PS. Vad tron på absoluta värden kan föra med sig har beskrivits många gånger av andra än mig. Religiösa föreställningar är t.ex. grunden för otaliga och sällsynt grymma krig och övergrepp genom historien.


4 kommentarer on “Relativismen under Mammon”

  1. Inger Eriksson skriver:

    Ja vad kan jag säga annat än bistert när sociala värden nermonteras vårdplatser försvinner när kunskapen om psykiskt illamående är försvinnande liten inom de egna dörrarna på psykiatrin. Medicinering dominerar men botar ingen förbättringar blir kortvariga och biverkningar många. Psykiatrin är för liten det finns ingen flexibilitet diagnoser är föränderliga vi behöver varandra vi är starka vi ska protestera göra vården human och flexibel. Det finns en fantastisk bok av Bengt Hedberg ”Vad har ”du” varit med om” som jag rekommenderar för det finns en historia i varje människa. Ha det Inger

  2. Per-Ola Larsson skriver:

    Ja Du har alldeles rätt i att landstings- och kommunpolitiker minskar budget för psykiatri. Men trots allt måste lag tillämpas före budget.

    Jag överklagade Stockholms kommunfullmäktiges budget för 2013 därför att psykiatriresurserna skurits ner och inte räcker till lagenlig socialpsykiatri. Nyss kom Förvaltningsrättens dom, som bl a säger

    Stockholms stad bestrider bifall till överklagandet och anför bl.a. följande.
    Kommunfullmäiktige har inte någon skyldighet att i budgeten särskilt ange
    den lagstiftning som blir tillämplig för respektive verksamhet. Nämndernas
    skyldighet att följa tillämplig lagstiftning följer av lag och blir inte beroende
    av fullmäktiges budgetbeslut. De direkta rättsverkningarna av ett budget-
    beslut blir begränsade.

    De medel som avsätts i budget hindrar inte stadsdels-
    nämnderna från att göra de prioriteringar som krävs, och om det blir
    nödvändigt har nämnderna möjlighet att begära extra anslag. Lagstiftning
    beträffande sociala skyldigheter, insatser för funktionshindrade och för-
    skola har utformats så att kommuneera måste uppffylla sina skyldigheter
    och det finns inte utrymme att underlåta det med hänvisning till bristande
    medel. Detta gäller oavsett beslut om skattesånkning. Varken de i budgeten
    beslutade indikatorerna eller skattesänkningar innebär således att staden
    avser underlåta att uppffylla lagstadgade skyldigheter..

    Socialnämnderna & landstingen kan alltså inte begränsa insatserna med hänvisning till brist i budget.. 10 kap 3 § SoL möjliggör för socialnämnderna att begära tilläggsanslag. Kommunallagen har föreskrifter om hur underskott ska täckas.

    Så låt oss i RSMH hävda detta när vi samverkar enligt 8 § HSL och 5 kap 8 § SoL!

    • Hannes Q skriver:

      Ett bra initiativ du tog, tycker jag, främst kanske som påtryckning och för att fästa uppmärksamhet på problemet. Sedan blir det ju alltid, sist och slutligen, bedömningsfrågor huruvida kommunerna har uppfyllt vad lagen stadgar eller inte. Och – som jag nämnde tidigare – det finns inga sanktionsmöjligheter.


Lämna ett svar till Inger Eriksson Avbryt svar