De relativt absoluta värdenas lov
Publicerat: oktober 25, 2013 Sparat under: Hannes Qvarfordt 3 kommentarer
Jag är relativist. Det betyder att jag inte tror på absoluta sanningar och värderingar, som är oberoende av mänskligheten och enskilda människor. Alla uppfattningar och verklighetsbeskrivningar kan prövas mot andra uppfattningar och verklighetsbeskrivningar. Överordnat facit saknas. Ett par viktiga konsekvenser av förhållningssättet är följande (med motiveringar):
1. Jag avvisar religionernas anspråk om att företräda en av människorna oberoende Guds Sanning.
Med få undantag hävdar alla religioner, att deras religionsgrundande berättelser och texter avspeglar Guds Ord. Ingen religion har dock någonsin kunnat påvisa, att deras texter och föreställningar faktiskt har sitt ursprung hos något högre väsen – och vilken människa eller grupp av människor kan ta sig rätten över andra människor, att upphöja sig till uttolkare av Guds Ord och Sanning?
2. Jag avvisar också naturvetenskapens (positivismens) anspråk om att kunna fastställa hur ”verkligheten” ser ut.
Positivismen bygger på (van-)föreställningen, att människan kan göra objektiva iakttagelser av omvärlden, som sedan ligger till grund för en ”verklighetsbaserad” bild av vår värld och tillvaro. Detta brukar kallas för ”empirisk forskning”. Alla de iakttagelser vi gör – liksom de tolkningar och modeller vi formar därur – är emellertid produkter av våra högst subjektiva sinnen och lika subjektiva förstånd. Ingen av oss kan bryta oss ur våra sinnens och begränsade fattningsgåvors fängelse! Många människor, och ibland nästan hela mänskligheten, kan visserligen få känslan att de gör samma iakttagelser, men det betyder inte att man har lyckats riva fängelsemurarna. Det avspeglar enbart att vi inom vår art känner igen varandras upplevelser och gärna tolkar det som att vi har funnit Den Objektiva Sanningen. Med ett ganska nytillkommet ord inom filosofin brukar detta kallas för ”intersubjektivitet”, vilket betyder många människors likartade men fortfarande subjektiva upplevelser. Det är denna intersubjektivitet – inte någon objektivitet! – som ligger till grund för den positivistiska vetenskapssynen, och den tillämpas mer eller mindre omedvetet i all forskning, från den rent fysiska till så svårgripbara områden som psykologi och sociologi. När vi fysiskt (som vi uppfattar det!) mäter en pinnes längd, har vi oftast lätt för att bli överens om forskningsresultatet. I fallen psykologi och sociologi är det betydligt svårare att nå intersubjektiv enighet.
I insikten om att en överordnad, objektiv Sanning och Verklighet är oåtkomlig för mänskligheten, är det lätt att ta steget fullt ut till en total (absolut!) relativism, dvs. att inget är mer värt eller sant än något annat. Förhållningssättet brukar också kallas för värdeförnekelse eller värdenihilism. I det perspektivet är det varken bättre eller sämre att skjuta ihjäl en människa, än att äta en god middag eller rädda en människa i nöd. Detta låter för de allra flesta människor fullständigt absurt, och för att undkomma en så horribel värld flyr man till religionens eller (natur-)vetenskapens fastlagda Sanningar om gott och ont, rätt och fel.
De relativt absoluta värdenas lov
Finns det då ingen tredje väg mellan dessa ytterligheter? Jo, det gör det faktiskt. Som naturvetenskapen i själva verket gör, i den illusoriska tron att man söker och finner Sanningen om Verkligheten, kan mänskligheten komma överens om att vissa värden och verklighetsuppfattningar är omistliga och gemensamma för de allra flesta av oss. Överenskommelserna bygger då just på en någorlunda samstämmig intersubjektivitet. Det synsättet har bl.a. gett oss FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen om mänskliga rättigheter, Genèvekonventionen om regler vid krigföring osv. Ingen hävdar att dessa aktstycken representerar någon gudomlig eller vetenskaplig Sanning. Däremot avspeglar de vad en stor majoritet människor uppfattar som rätt och fel respektive gott och ont, dvs. de får samma karaktär av moraliska rättesnören, som religionerna avser att ge oss. Som de mänskliga skapelser konventionerna är kan de dessutom alltid bli föremål för omprövningar (i flertalets ögon förhoppningsvis då förbättringar). I stället för att underkasta oss religionernas och vetenskapens falska profeter blir vi människor därmed våra egna herrar.
I mitt nästa blogginlägg planerar jag att närma mig Jorden igen och ge konkreta exempel på vilka följder den totala relativismen kan få.
/Hannes Qvarfordt
RSMH-bloggen 
Jag ser på relativismen lite olika än Hannes. Vi uppfattar vår omvärld med våra sinnen och bildar oss en uppfattning om verkligheten och drar slutsatser om denna. Det vore nog konstigt om ´detta inte skulle ha någon bäring då vi är gjorda för att överleva i världen.
Vetenskapen försöker inte fastställa sanningar. Det går inte att bevisa att något är evigt sant men det går att ställa upp en hypotes om verkligheten och försöka att hitta fel med denna. Det kallas att falsifiera teorin. Det vill säga att om jorden har ansetts som platt en gång så antogs det vara sant. Sedan upptäckte man skepp som försvann i horisonten och man såg att en pinnes skugga var av olika längd vid samma tidpunkt på olika platser. Det stämde inte med att jorden var platt så då antog man en ny hypotes som stämde med observationerna och antog att jorden var rund. Nu gäller det som sanning tills man hittar något fel med teorin.
När det gäller värderingar såsom FN-deklarationen så är människan ett socialt djur. Vi vill umgås. Vi lever i samhällen. Det är samhället eller en grupp av människor som kommer överens om vilka värderingar som ska gälla. Genom historien har olika kulturer haft olika värderingar så det finns inga eviga värderingar. Nu lever många i demokratiska samhällen. Då antas att alla människor är lika värda och att alla är lika inför lagen. Jag anser att demokrati ungefär innebär att alla får leva som de vill så länge som de inte skadar någon annan eller inskränker någon annans rätt till att leva sitt liv efter egen vilja. Det är den demokratiska traditionen som gett oss bland annat FN- konventionen och andra grundläggande värderingar. Dessa värderingar är inte självklara utan bygger på synen att vi lever i ett samhälle där alla ska kunna bli lyckliga och leva ett bra liv. Det är omöjligt att uppnå i praktiken då det finns människor som får njutning av at skada andra men är i alla fall ett steg i, anser jag, rätt riktning.
Tack för ditt svar, Fredrik!
Jag tror att vi talar en smula förbi varandra, eftersom våra perspektiv berör olika frågor och egentligen inte är motstridiga.
Vi och våra sinnen är absolut anpassade för att vi skall överleva i vår omvärld, så visst har våra upplevelser och uppfattningar bäring på denna omvärld. Vi har däremot ingen möjlighet att inta någon objektiv hållning till omvärlden, eftersom allt filtreras genom våra subjektiva sinnen och förstånd. Vi kan aldrig veta vad som finns ”bortom” våra sinnen och vårt förstånd.
Det är förstås riktigt att vetenskapen inte KAN fastställa några sanningar, utan – som du säger – bara falsifiera hypoteser, som då har visat sig inte hålla. Den positivistiska målsättningen är dock att komma så nära Sanningen som möjligt, och i den strävan ingår föreställningen om att objektiva iakttagelser är möjliga. Utan den föreställningen blir strävan meningslös.
Jag instämmer i att den demokratiska traditionen är en grundbult för sådana överenskommelser som FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. En annan grundbult är – vilket var det jag ville peka på – att vi avstår från föreställningar om absoluta sanningar, eftersom sådana föreställningar omöjliggör just demokratiska överenskommelser.
[…] I mitt förra blogginlägg lovade jag att återkomma med konkreta exempel på vad en total relativism kan leda till. Möjligen lovade jag för mycket, eftersom det här blogginlägget snarare skall handla om den värdeförnekelse som kan uppstå i övrigt, när ett enskilt värde blir överordnat och dominerande över alla andra. I det här fallet rör det sig om de ekonomiska värdenas undertryckande av andra värden i samhället. (Total relativism kan, å andra sidan, enkelt sammanfattas som det lössläppta helvetet.) […]