Utlopp för frustration
Publicerat: oktober 23, 2013 Sparat under: Arbetsmarknad, Bemötande, ekonomi, Fredrik Gothnier, sjukskrivning, Socialförsäkringen | Tags: sjukskrivning 8 kommentarer
Jag tänkte skriva något om myndigheters bristande samverkan och risken för att personer med psykisk ohälsa ska förlora sin sjukskrivning. Det är väl känt att personer med psykisk ohälsa kan bli utförsäkrade. Det har hänt att personer som skickas till Arbetsförmedlingen bedöms som inte arbetsföra. Det betyder dock inte att Försäkringskassan inte kan påstå att personen har arbetsförmåga. Det är också så att personer som Arbetsförmedlingen bedömer ha t ex 60 % arbetsförmåga bedöms annorlunda av Försäkringskassan. Försäkringskassan har bara bedömningarna 25%, 50% , 75% och 100% arbetsförmåga. En person som av Arbetsförmedlingen bedöms ha 60% arbetsförmåga kan av Försäkringskassan bedömas ha 75% arbetsförmåga enbart för att Försäkringskassan inte har samma procentsats arbetsförmåga i sina bedömningar. Personen uppgraderas då till en högre arbetsförmåga än vad Arbetsförmedlingen bedömt och får börja arbeta mer än vad arbetsförmedlingens bedömning medger att personen klarar av. Annars förlorar personen sin sjukskrivning.
Läkare kan i sina läkarutlåtanden om personer med psykisk ohälsa göra bedömningen att dessa inte är arbetsföra eller i varje fall skriva läkarutlåtandet på ett sådant sätt att personen bedöms ha nedsatt arbetsförmåga. Läkarutlåtanden som yttrar sig över personers arbetsförmåga bedöms annorlunda hos Försäkringskassan. Det beror på att läkaren enligt Försäkringskassan bara ska yttra sig över sjukdomen och inte över en eventuell arbetsförmåga. Därför tar Försäkringskassan ingen hänsyn till läkarens bedömning om andra saker än om personen bedöms ha en diagnos.
Arbetsförmedlingen kan se att personer inte har en realistisk chans att få ett jobb och att det inte finns några jobb som personen med psykisk ohälsa kan få då personen inte har tillräcklig arbetsförmåga. Det händer därför att Arbetsförmedlingen avslutar arbetet med en person då denne inte bedöms kunna få ett jobb. Försäkringskassan å andra sidan bedömer om personen antas ha en arbetsförmåga eller inte. Det har hänt att Försäkringskassan bedömer att en person med psykisk ohälsa har arbetsförmåga även om det inte finns någon realistisk chans för personen att hitta ett befintligt jobb som denne klarar av och hitta en arbetsgivare som skulle vilja anställa personen i fråga. Om det finns en realistisk chans för personen att få ett arbete intresserar inte Försäkringskassan som kan utförsäkra personen om denne bedöms ha någon arbetsförmåga.
Regeringen har skrivit en förordning (Svensk författningssamling 2013:522) som trädde i kraft 1 augusti 2013 där det skrivs att verksamheten personligt ombud ska bedrivas så att samverkan mellan vård- och omsorgsinsatser för personer med psykiska funktionsnedsättningar, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kommer till stånd utifrån den enskildes behov. Dock har jag hört liknande historier som ovan av just personliga ombud. Det finns anledning att fråga sig om man kan uppnå en samverkan utifrån den enskildes behov när psykiatri, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ska göra bedömningar utan att ta hänsyn till varandras expertis? För att en bra samverkan ska kunna uppnås så krävs en ändring av dessa myndigheters uppdrag så att individen sätts i centrum och att alla har individens bästa för ögonen.
Antalet sjukskrivningar har gått ner men blir människor mindre sjuka bara för att man ändrar i regelsystemet? Det finns historier, till exempel den onådiga luntan där personer har trillat mellan stolarna och förlorat sin inkomst (sjukersättning) på grund av förändrade bedömningar hos myndigheter snarare än att personen fått sin hälsa förbättrad, alla offentliga fina ord till trots!
Nu har jag skrivit av mig min värsta frustration.
Fredrik Gothnier
RSMH-bloggen 
Tack för Ditt konstruktiva inlägg! Jag tror inte det blir någon ordning på detta förrän kommunerna verkställer vad som står i 2 kap 6 § socialtjänstlagen:
Kommunen får även träffa överenskommelse med landstinget, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen om att, inom ramen för socialtjänstens uppgifter, samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser. Kommunen skall bidra till finansieringen av sådan verksamhet som bedrivs i samverkan.
De 4 parterna ska alltså dela på kostnaderna för att omsorgen ska ske i samverkan till förmån för patienten – men kanske också för skattebetalarnas ekonomi
RSMH i distrikten bör verka för att förverkliga denna bortglömda del av psykiatrireformen, Förbundet kanske kan medverka för att påverka regering och SKL!
Hej, Fredrik!
Ett jättebra och viktigt inlägg du har skrivit! Sedan ett antal år tillbaka talar tyvärr regering och myndigheter med kluven tunga. Alla säger, med darr på stämman, att individen skall sättas i centrum och att alla skall ha individens bästa för ögonen. Verkligheten är, bakom det fagra talet, att man har statskassans bästa för ögonen. Hyckleri brukar det också kallas, mer rakt på sak. (I längden är det dessutom inte ens bra för statskassan, att göra det svårare för människor som redan har det svårt. Utslagningen riskerar att öka, vilket kostar mer.)
Hannes: Därför är det viktigt att RSMH utnyttjar sin rätt att kräva att socialnämnderna tillämpar den lag som Riksdagen stiftat!
Absolut, Per-Ola. Problemet är att kraven faktiskt ställs runt om i landet av både RSMH:s representanter och andra brukarföreträdare, utan att något ändå sker, eftersom det inte finns sanktionsmöjligheter mot kommunernas lagbrott.
Jag kan bara hålla med er om att vi borde uppmärksamma det faktum om att målsättningar som sätts av lagar inte följs i praktiken. Här har man också skapat ett system som omöjliggör ett konstruktivt samarbete mellan myndigheter. Verkställarna av politiska beslut får instruktioner som bryter mot den utsagda övergripande målsättningen. Det är sorgligt att det ska vara så. Jag sitter som suppleant i Stockholms distriktsstyrelse och jag tror att vi kommer att arbeta vidare med frågan. Nästa år är också valår. Kanske kan vi i distriktsstyrelsen arbeta fram något till valet? Så länge som detta system råder kan jag i alla fall inte hålla mig overksam…jag blir för upprörd.
Jag satt med arbetsförmedlingen och försäkringskassan på möte för ett antal år sedan. Jag la korten på bordet. Jag ville försöka att arbeta. Och jag upplevde att ett bra sammarbete mellan arbetsförmedling och försäkringskassa. Visst kan jag hålla med om att det är ett heltidsjobb att vara sjuk. Men med lite tro på människan så brukar det ordna sig.
Det är bra när samarbetet fungerar. Men nu försvåras samverkan av de riktlinjer varje myndighet har. Det är bara det jag ville belysa.
Kom nu och tänka på att IPS-projektet är högst rellevant i denna diskussion. IPS-projektets existens tycker jag är ett bevis på att det finns krafter inom etablissemanget som jobbar för en lösning på problemet