Nytt jobb, inte lösningen

Jimmieblogg2I dagens upplaga av Dagens Nyheter kan man läsa om att regeringen beslutat att se över reglerna för sjukskrivningar till följd av psykisk ohälsa. Sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa har ökat kraftigt och fortsätter att öka hela tiden, framför allt bland kvinnor. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) tycker nu att det finns anledning att se över hur sjukförsäkringssystemet fungerar för personer med psykisk ohälsa.

Kristersson spekulerar om det kanske är nödvändigt för människor med psykisk ohälsa att byta arbete om de inte klarar av det arbete de redan har. Det viktigaste är alla ska arbeta.

Ulf Kristerssons uttalande väcker många frågor. Till att börja med är det lätt att undra vilka arbeten människor med psykisk ohälsa ska flyttas till när de inte orkar med det jobb de har, i en tid av hög arbetslöshet. Att dessutom hitta arbetsgivare med kompetens att på ett bra sätt bemöta och ta hand om anställda med psykisk ohälsa kan bli svårt.

Men den viktigaste frågan till Kristersson är, när ska du inse att generella lösningar inte är svaret? Individer med psykisk ohälsa är också individer med olika förutsättningar och behov. Någon behöver byta jobb, någon behöver vara sjukskriven för att få tid för återhämtning, någon kan vara kvar på det jobb hon har med rätt stöd från arbetsgivaren. Alla behöver kontinuitet och långsiktighet för att nå återhämtning.

/Jimmie Trevett


Läkemedelspengar ger tolkningshegemoni

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERASom jag antydde i mitt förra blogginlägg satsar läkemedelsindustrin stora pengar på genetisk och biokemisk forskning kring psykisk ohälsa, både i egen regi och i form av stöd till forskning vid universiteten. Låt det stå fullständigt klart: det sker inte av oegennytta och i det oberoende kunskapssökandets namn, utan för att tillgodose industrins ekonomiska intressen. Man understöder kraftfullt och mycket medvetet genetiska och biokemiska tolkningar av ohälsan. I den mån miljöorienterad forskning alls bedrivs, sker den på det offentligas knappa, ekonomiska villkor. Till sådan forskning går inga pengar från industrin. (Därutöver har det flera gånger framkommit, att den forskning som bedrivs i egen regi ofta manipuleras, så att behandlingseffekten av läkemedel framstår som bättre än den egentligen är.)

Eftersom även den offentliga, medicinska forskningen till mycket stor del är beroende av industrins pengar, får den i motsvarande grad en inriktning som ligger i linje med industrins intressen. Många doktorander skulle aldrig kunna genomföra sina studier, och skriva sina avhandlingar, utan stipendier från industrin, vilket förstås i hög grad styr avhandlingarnas innehåll. Dessa ”industristyrda” studenter och läkare besätter sedan de tunga maktpositionerna inom psykiatrin och förmedlar där, medvetet eller omedvetet, industrins synsätt på förklaringsmodeller och ”bästa” behandlingar.

När de styrande, politiska organen inom sjukvården behöver underlag för sina beslut, vänder de sig – naturligt nog – till de ledande befattningshavarna inom forskningen och den kliniska verksamheten. Följden blir att de matas med samma industristyrda perspektiv, som präglar dessa befattningshavare, och deras beslut angående den psykiatriska vården blir därefter.

Den relativt nyligen tillsatta psykiatrisamordnaren, som skall leda regeringens PRIO-satsningar på psykiatrin fram till 2016, får på samma sätt sitt huvudsakliga beslutsunderlag från psykiatrins ledarskikt. Så skedde även under den tid han satt i Anders Miltons psykiatrisamordningsutredning (SOU 2006:100) och som jurist hos Socialstyrelsen. Självklart får det stor betydelse för samordnarens uppfattning om psykisk ohälsa och om hur psykiatrin skall utformas i framtiden, vilket med mina ögon sett är djupt beklagligt.

Sammanfattningsvis måste vi sorgligt nog konstatera, att vi har den psykiatri som läkemedelsindustrin vill att vi skall ha. Andra tolkningar av psykisk ohälsa, och alternativ forskning och behandling, ges mycket begränsat utrymme, såväl ekonomiskt och medialt som i den konkreta vården. Money talks – här som i så många andra sammanhang!

/Hannes Qvarfordt


Psykisk och somatisk förkylning

Henrik LarssonDet är högst sällsynt att jag är förkyld (måste ha ett bra imunförsvar) Men nu hände det, och jag kan inte minnas när det hände sist. Hur som helst så har den här förkylningen gett mig en tankeställare. Det var ganska överkomligt. Jag drack te med honung, hade filt på mig och sov mycket. Tankeställaren var: att det är lättare att kurera sig ur en somatisk förkylning än en psykisk ”förkylning”.

/Henrik Larsson